Välkomna den 24 maj – 22 juni till "30 år senare", min utställning på Krapperups Konsthall med äldste sonen Harald Hjärne

Välkommen även till min ateljé i Axtorps gamla skola, Aggarpsvägen 84, efter överenskommelse

30 år senare – Katinka Husberg och Harald Hjärne på Krapperups Konsthall

År 1995 firade Kullens Konstförening sitt 50-årsjubileum. Inför juli månad hade de bjudit in den 70 år fyllda konstnären Gustav Arne, "rikskänd målare från Höganäs" enligt Arbetet; "känd och älskad av en stor publik" enligt HD. Han valde att ställa ut tillsammans med sin fru Bibban Arne, deras son Simon Arne och dottern Katinka Husberg, då gift Hjärne. Enligt Arbetet utgjorde de "bygdens mest kända och mest framgångsrika konstnärliga familj" och utställningen fick heta Expressioner. Recensenten Helmer Lång hyllade den som "en av de vackraste konstutställningar jag överhuvudtaget sett i mitt långa liv med konsten". Nu 30 år senare återvänder Katinka Husberg till Krapperups Konsthall med sin äldste son Harald Hjärne.

År 1983–1988 hade Katinka studerat vid Konstakademin i Paris och handplockats som elev av COBRA-rörelsens medgrundare Pierre Alechinsky. "Måleriet är ett lidande och ett njutbart helvete…" uppgav Katinka 23 år gammal i en HD-intervju med konsthandlaren Karl-Erik Johansson. Förutom de hårda kraven beträffande talang, teorikunnighet och arbetsinsatser intresserade sig Johansson för Katinkas erfarenheter som kvinnlig konststudent. "Med mina svenska värderingar är det inte så lätt. Om man tror att man ska nå jämställdhet med lärarna så misslyckas man kapitalt. Lärarna befinner sig på piedestal och eleverna långt ner på golvet", svarade hon.

Utbildningen berördes av flera skribenter till Expressioner, men hur tolkades Katinkas måleri? Magnus Cedervall på HD beskrev det som "färgsprakande". – "Det är en komposition av form och färg", berättade Katinka. "När jag börjar finns det en grundkomposition, men ett penseldrag leder till ett annat. Det är som att först färdas på en sidoväg, följer den ett tag, sedan en sidoväg till, innan man är tillbaka på huvudvägen". Fortfarande kommenterar Katinka sällan sina verk med poängen att de bäst talar för sig själva. Hon antydde dem dock vara "tillstånd, känsloyttringar". Arne flikade in: "En sprakande, kvinnlig målarglädje, mycket temperament".

Även recensenterna tolkade in starka känslor. "Katinka tycks besitta ett temperament som kan leda till oanade utbrott", menade NST-redaktörenCurt Goedecke. Goedecke framhävde även Katinkas frihetliga virtuositet och härledde hennes stilinriktning till orfismen, en abstrakt, färglysande konstströmning i 1910-talets Paris. Johan Ström i HD hade följt Katinka över flera år sedan hennes Sverigedebut 1988. Han såg en förskjutning från "raseriet och det våldsamma tempot" i hennes tidigare "koloristiska vågspel" mot en ibland euforisk, men "balanserad och vital energi". Hennes "dionysiska expressionism" hade nått nya höjder. Den har fortsatt att utvecklas och sedan 2010-talet har måleriet kompletterats med ofta mer figurativa teckningar.

Endast Ulrika Fransson i NST uppmärksammade 1995 att familjen inom kort skulle "utökas med en ny liten medlem". Katinka var nämligen höggravid med Harald. Hans nästa medieomnämnande ägde rum 1996 i Vikens Kultur- och Byaförenings tidskrift Byaluren: "Katinkas ettårige son Harald tultar omkring med en liten tavla […], ibland biter han i den, rätt vad det är trampar han på den. Harald lär sig tidigt att behandla konsten respektlöst".

Det senare blev långtifrån sannspått. Efter gymnasiet gick Harald konstlinjen för Munka Ljungbys och Ölands folkhögskola. "Det är min blygsamma konstutbildning. Sedan dess har jag målat dagligen", berättar han i en HD-intervju. Redan 2018 blev han antagen till Liljevalchs vårsalong och han har sedan medverkat på bland annat Kullasalongen, Blå Hallen och T0 på Dunkers kulturhus. "Jag är totalt oironisk", löd rubriken i BLT då Harald, 26 år, lyftes som den yngste konstnären som haft en separatutställning på Sölvesborgs konsthall. Journalisten Ingemar Lönnbom framhävde det otidsenliga i att Harald inspirerades av klassiskt, svenskt historiemåleri. Bland senare års influenser märks symbolisten Arnold Böcklin, Strindbergsmuseet i Stockholm och den tyske neoexpressionisten Georg Baselitz, även känd för sina monumentalformat. I likhet med Katinka brukar dock Harald framhäva måleriet i sig. "Hon talar aldrig om vad jag målat, utan om hur det är målat", sade han i HD-intervjun.

Konstvärlden har genomgått stora förändringar sedan Expressioner 1995. Familjen Husberg/Hjärne förblir dock lika osinnligt produktiv och konstnärligt dedikerad till sitt måleri. Traditionen har nu pågått oavbrutet i över 80 år sedan Gustav Arne debuterade i Höganäs år 1944 såsom elev till Isaac Grünewald. Alla verk som visas i 30 år senare är nyproducerade. Ändå är det svårt att inför denna utställning inte också tänka retrospektivt.

- Text av Agardh Hjärne, son till Katinka och bror till Harald.

Använda tidningsartiklar efter kronologisk utgivning:

Karl-Erik Johansson, "Katinka Husberg, konstelev i Paris: – Måleriet är ett lidande och ett njutbart helvete…", Helsingborgs Dagblad, den 3 juni 1984.

Göran Schwanbom, "50-åring hyllar 70-åringen", Arbetet, den 28 februari 1995.

Magnus Cedervall, "En familj – fyra konstnärer", Helsingborgs Dagblad, den 1 juli 1995.

Ulrica Fransson, "Bred uppvisning av familjen Arnes verk", Nordvästra Skånes Tidningar, den 3 juli 1995.

Göran Schwanbom, "Hela familjen ställer ut", Arbetet, den 4 juli 1995.

Johan Ström, "En familj, fyra uttryck", Helsingborgs Dagblad, den 7 juli 1995.

Helmer Lång, "Fascinerande jubileum", Skånska Dagbladet, den 11 juli 1995.

Curt Goedecke, "Något av en lyckoklöver", Nordvästra Skånes Tidningar, den 20 juli 1995.

Ingemar Lönnbom, "Harald Hjärne ställer ut i Sölvesborg: 'Jag är totalt oironisk'", Blekinge Läns Tidning, den 13 november 2021.

Carolina Söderholm & Björn Lilja, "Det ska hända saker på landsbygden", Helsingborgs Dagblad, den 24 mars 2024.